Under helgen genomförde vi en Viltspårkurs - Steg 2 med fullt deltagarantal (10 hundekipage och dessutom ett par medföljande). De flesta hundarna var yngre förmågor som ännu endast är i startgroparna på sina karriärer som spårhundar. Det var flera olika raser med väldigt skilda arbetssätt som var representerade, vilket är givande att se och diskutera kring.

Vädret var inte precis toppen men inte heller som allra värst, det var väldigt tjock dimma båda dagarna och det märktes av ganska mycket eftersom de flesta spåren lades uppe på berget och där låg dimman väldigt tjock. Det störde inte hundarnas prestationer nämnvärt, de tolererar ganska mycket variation i väder utan att det egentligen påverkar dem (frånsett kraftigt solsken vilket påverkar hundarna mest, men det behövde vi som sagt inte alls riskera att utsättas för denna helg) men det blev ganska svårt att observera de olika ekipagens arbete.

Vackert väder...  Egentligen bra väder för hundarna eftersom det inte var särskilt varmt men ändå inte kallt. Lite dålig sikt tyvärr.

Först av allt fick deltagarna prova dela älgklövar. Vi delar klövarna genom att klyva dem så att varje tå kan användas för sig. På detta vis får man mer utbyte av klövarna och de kan användas till att lägga fler spår. Det var inte många som provat detta förut men alla tog sig villigt an uppgiften.

Sedan var det dags för spårläggning och alla fick lägga två spår vardera enligt instruktion. Det är egentligen ganska svårt att lägga spår och speciellt att lägga spår efter en anvisad modell och det var en utmaning, men alla gjorde sitt bästa och det blev väldigt bra spår för hundarna att ta sig an. Det första spåret fick alla gå sitt eget spår, för att bättre kunna se hur hunden förhöll sig till spåret som föraren visste var de lagt, och det andra spåret fick var och en byta spår med en annan deltagare.

De första spåren var kortare spår designade för att testa hundarnas spårnoggrannhet, delar av spåret låg tätt ihop vilket frestade några av hundarna att gena i vind medan andra gick hela vägen i spårkärnan. Samtliga hundar löste sina spår utan problem, några med hjälp av markvittringen och andra med vindvittringen. Sedan blev det lite längre spår där hundarna hade mer svårigheter att lösa som återgångsvinkel, spårupptag i sökruta och en lega de skulle markera. Även här gick det bra för ekipagen och det gick även bra att gå spår som andra lagt. Just att låta någon annan gå spåren man lägger är viktigt för att hinna se resultatet av sitt spårläggande mer i detalj när man observerar ett annat ekipage i spåret, och det är även en viktig träning för föraren att inte veta exakt var spåret går.

Söndagen påbörjades med att vi förlängde spår lagda föregående dag, detta eftersom det kan vara en utmaning för hundarna att delar av spåret legat längre än slutet av spåret. Detta är någonting som visserligen aldrig händer i en provsituation (eftersom det inte ingår i reglementet för viltspårprov) men som kan vara värdefullt att öva inför eventuella eftersök då eftersökta djur kan resa sig ur legan och gå lite längre.

De ekipage som önskade fick prova gå spår med skottprov. De som redan gått öppen klass spår med sina hundar och redan visste hundarnas reaktion på skott anslöt lite senare under dagen men fick då istället längre liggtid på sina spår.