Viltspår – Träna för att lyckas på viltspårprov

Våren har kommit till stora delar av vårt land och på många håll kan man börja spåra med sina hundar. Längst uppe i norr får vi dock vänta ett tag till. Detta är andra delen jag skriver om träning av spårhundar och här kommer jag fokusera på råd för dig som ämnar träna inför provstart med din hund. Är du nybörjare som vill börja spåra med din hund börja förslagsvis med att läsa föregående text Viltspår - Kom igång med träningen.

I det jag skriver utgår jag främst från mina erfarenheter från träning av mina egna hundar och observationer jag gjort av hundar jag bedömt på prov, det finns inga universal lösningar som fungerar på alla hundar så ibland måste man prova sig fram vad som passar just er och era hundar, men detta är en hjälp att komma igång.

Medan man arbetar med grunderna är det ofta bra att gå en viltspårkurs med sin hund. Inte minst för att byta erfarenheter med andra kring hundträning men också för att få insikt från andra hur den egna hunden jobbar. För att gå kurs krävs ofta inga förkunskaper alls, men det kan vara bra att ha förberett sig med att göra några enkla spår med hunden hemma för att känna sig trygg i att spårningen på absolut grundnivå fungerar och man kan fokusera mer på detaljer kring spårläggning och observation av hundens arbete.

Innan man startar på ett officiellt viltspårprov måste man ha förvissat sig om att hunden kan grunderna, det är någonting man måste öva för och det finns inte utrymme för att chansa på att göra en provstart med en otränad hund. Provspåren är 600 - 700 meter långa, inte ett långt spår att genomföra för en van spårhund men en mäktig distans för en orutinerad hund. Det är alltid bättre att förbereda sig för att kunna mer än vad som krävs, därför bör hundarna i mitt tycke behärska ca 1 km långa spår i varierande terräng med minst 6 skarpa vinklar (90 grader vinklar). Hunden skall arbeta självständigt utan stöd från föraren och föraren skall ha god kännedom om hur den egna hunden fungerar i arbete, de skall vara ett väl fungerande ekipage.

Före vi går in på träning och krav för provstart... låt oss gå igenom hur viltspårproven är uppbyggda och hur regelverket ser ut i stora drag...

Anlagsklass och öppen klass

Viltspårproven arrangeras i två klasser, anlagsklass (AKL) och öppen klass (ÖKL). Första gången hunden startar på prov skall den anmälas i AKL, för start i ÖKL grävs att hunden erhållit Godkänd i AKL. När hunden väl blivit Godkänd i AKL behöver den inte gå tillbaka till denna klass, godkännandet är inte tidsbegränsat eller liknande. I båda klasserna gäller att spåren är 600 - 700 meter långa, spåren läggs med viltdel från klövvilt eller något av de stora rovdjuren (observera att för viltdelar av rovdjur gäller att de skall uppfylla kravet om CITES-intyg) samt ca 2 dl outspätt blod.

I anlagsklass provas hunden på ett spår som legat i 2 - 5 timmar. Spåret har 5 sträckor och 4 skarpa vinklar. På en sträcka finns ett bloduppehåll på ca 20 meter (endast viltdelen släpas, inget blod stämplas ut). Spårets start är utmarkerad och hunden påvisas spårstarten. Hunden har 30 minuter på sig att genomföra spåret. Hundens prestation prissätts med Godkänd eller Icke Godkänd.

I öppen klass skall spåret vara nattgammalt och ha legat i 12 - 24 timmar. Spåret har 5 sträckor och 4 vinklar varav 3 skarpa vinklar och 1 återgångsvinkel. I öppen klass skall hunden ta upp spåret i en sökruta, den anvisas inte på spårstarten. Sökrutan är 25 x 25 meter och är uppmärkt. I slutet av spåret, 50 - 100 meter från spårslutet sker en skottprövning, skottet avlossas med startpistol 9 mm eller med hagelvapen. Hunden har 45 minuter på sig att genomföra spåret. Hundens prestation prissätts med 1:a, 2:a, 3:e eller 0:a pris. Särdeles god prestation som leder till 1:a pris kan också tilldelas Hederspris (HP).

Båda klasserna kan arrangeras som rörligt prov eller ordinarie prov. Rörligt prov sker under hela året förutsatt att det är snöfritt vid spårläggning. Har det snöat efter spårläggning får provet genomföras även om det kommit snö. Varje hund får endast starta en gång per dygn, i övrigt får den starta obegränsat antal gånger på rörliga prov. Rörligt prov avtalas om tid och plats för provet domare och hundförare emellan, endast aktuella ekipaget startar och får sitt resultat direkt efter provet. Ordinarie prov utlyses datum och plats i förväg, flera ekipage deltar och man får också en placering sinsemellan utöver sitt individuella resultat. Ordinarie prov sätter högre press på ekipaget såtillvida att man får väntetid innan sitt prov, miljön är mer stressad med flera hundar och förare på plats. Detta är bra för ekipaget att klara av, det är bra träning för hunden att kunna genomföra spårarbetet trots yttre störningar i samband med provet.

Bedömning av spårprov

Den största vikten vid bedömningen av ett viltspårprov läggs vid hundens förmåga att spåra. Hunden skall visa intresse att självständigt påbörja och genomföra spårarbetet. Det är önskvärt om hunden uppvisar ett beteende som gör det lätt att följa dess arbete, det vill säga att hunden genom sitt kroppsspråk tydligt kommunicerar vad den gör under spårarbetet. Hunden skall självmant reda ut tappter (när hunden tappar spåret skall den själv på ett metodiskt sätt försöka återfinna spåret). Det är positivt om hunden har ett effektivt tapptarbete och genom att ringa söker sig tillbaka på spåret.

Hundens självständighet under spårarbetet bedöms, hunden skall arbeta utan styrning av föraren, hunden får endast uppmuntras av föraren verbalt i övrigt skall föraren följa med hunden utan att aktivt stödja eller styra den. Domaren ingriper och återför ekipaget till spåret om risk föreligger att hunden växlar över på ett annat spår, om hunden inte återfinner spåret trots ett långvarigt tapptarbete eller om föraren begär återsättning. Varje ingripande från domaren nedsätter prisnivån ett steg. Om hunden växlar över på färskt spår av vilt (viltstörning) och detta av föraren kan konstateras på hundens beteende medges en återsättning i samband med detta utan att prisnivån påverkas.

Arbetstempot skall inte vara för högt men inte heller för långsamt. Om hunden arbetar så ivrigt stretar eller flåsar under spårningen är arbetstempot för högt, detta föranleder diskvalificering (0:a pris), detsamma gäller om hunden börjar ge drevskall under spårarbetet. Det finns ingen tid som hundens spårarbete ej får underskrida, i de fall hunden anses gå för fort måste detta bedömas från fall till fall och domaren måste ta ställning till om hunden arbetar i ett för eftersök godtagbart tempo, det vill säga tempot är sådant att man hinner observera omgivningen och under ett verkligt eftersök skulle ha möjlighet att observera det skadade viltet. Hundar som arbetar så långsamt att de överskrider den maximala tidsgränsen tilldelas också 0:a pris. Hund som arbetar i ett något högt eller något långt tempo men inte så avvikande att det anses diskvalificerande kan prisnedsättas.

Skottprövning genomförs i nuläget i öppen klass och sker genom att domaren går fram framför ekipaget (ca 15 meter) och avlossar ett skott i spårets längdriktning. Hunden skall villigt återuppta spårarbetet efter skottet och fullfölja spårningen. Viss positiv reaktion, iver, tolereras. Däremot skall hund som uppvisar skotträdsla, okontrollerbar upphetsning eller efter skottet inte återupptar spårningen tilldelas 0:a pris. Godkänd skottprövning krävs för samtliga prisnivåer i ÖKL.

Lär känna din hund

Av stor vikt för framgång på prov är att du som förare kan samarbeta och läsa av din hunds signaler. Det är viktigt att lära känna din hunds arbetsmönster, hur arbetar hunden när den går i spåret och hur gör hunden när den får tappt? Hur beter sig hunden när den växlar över till ett färskare, naturligt spår av vilt? Hur fungerar hunden när den närmar sig spårslutet? Dessa frågor bör du kunna besvara om din egen hund, och det enda sättet att komma fram till svaret är mängdträning.

Generellt sätt är hundar som spårar i markvittring enklare att läsa av än hundar som spårar i vindvittring. Vindspårande hundar är mer yviga och har ofta en högre benägenhet att gena i vinklar för att den känner vindvittringen från nästkommande sträcka. Här krävs väldigt mycket övning för att se skillnaden på hunden genar eller går i spårkärnan, ibland är det helt omöjligt. En markspårande hund har ofta nosen väldigt nära marken när den går i spårkärnan, och om den genar eller arbetar på tappt höjer den nosen något. Växlar hunden över på spåret från ett äkta vilt djur blir den generellt sätt något ivrigare och man får "mer tryck i linan". Många hundar går upp i vind när de närmar sig spårslutet, men långtifrån alla. Detta är dock inte en exakt vetenskap och det finns alltid undantag, det enda sättet att ta reda på hur just din hund arbetar är att spåra mycket med den i varierande miljöer och med varierande upplägg på spåren.

Din kännedom om hur din hund arbetar kan vara avgörande på ett spårprov, att du kan observera om hunden växlar över på vilt och du kan få en återsättning som ej påverkar prissättningen istället för att ni irrar iväg långt från spåret och får ett prisnedsättande ingripande från domaren till exempel.

Svårigheter på spårprov

Det enskilt svåraste momentet för de flesta hundar som startar på viltspårprov är återgångsvinkeln i ÖKL. En återgångsvinkel är konstruerad som så att man fortsätter framåt ca 15 meter förbi där vinkeln mot den nya sträckan är tänkt att vara, sedan går tillbaka utan att bloda parallellt med spåret och sedan vinklar av, bloduppehållet skall fortsätta 20 meter in på nästkommande sträcka. Det är många hundar som har svårt att hitta tillbaka och ta vinkeln, många fortsätter gärna framåt och börjar söka efter spåret där. För att lösa denna typ av vinklar behöver hunden ofta ett väldigt effektivt tapptarbete där den metodiskt ringar allt större cirklar och då till slut går på spåret. Om hunden förspringer sig, går för långt framåt, stanna och håll linan så hunden inte kommer vidare, ofta börjar den då ringa själv men om den inte gör det så hjälp den att ringa. Ta hunden i kort lina och gå med den i successivt större cirklar tills den markerar att den återfunnit spåret och återupptar.

Träna mycket på att spåra vinklar rent generellt, särskilt för ivriga hundar och hundar som spårar i vind har ofta väldigt lätt för att gå ut för långt i vinklar och måste då arbeta sig tillbaka. Man förlorar tid på om hunden i varje vinkel går för långt och måste leta sig tillbaka, och om hunden förspringer sig i flera vinklar kan det dra ner helhetsintrycket på dess spårarbete och sänka prisvalör på ett prov.

Övergångar mellan olika terrängavsnitt är en generell svårighet under spårning. Det är ingenting som man märker av hos en rutinerad hund, eftersom den lärt sig hur den skall hantera det, men det är någonting man behöver träna mycket på för att förbereda sin hund. Öppna ytor är svårare att spåra än skogsbevuxna, eftersom spåret påverkas mer av väder och vind på den öppna ytan och därför förflyttar sig i sidled samt dunstar i solen och så vidare. Hårda ytor är svårare att spåra än blöta, mjuka underlag, detta eftersom mjukt underlag suger upp doftpartiklar så att doften ligger kvar medan hårda ytor inte suger upp och därför är doften mer benägen att dunsta bort eller föras bort av vind. Träna många spår i varierande terräng som från skog och ut på hygge eller myr och tillbaka igen. Försök även variera träningen med att lägga så kallade hårda spår ibland som går helt eller till stor del på vägar, berghällar eller andra hårda underlag.

Hunden skall arbeta i ett lagom tempo i linan, den skall inte dra och släpa fram föraren genom skogen men den skall heller inte vara så loj att det ger intryck av att den är ovillig att spåra. Tempot ska vara tillräckligt lugnt för både föraren och den/de medföljande skall kunna observera vad som sker i miljön (jämför med ett riktigt eftersök där man vill kunna observera om det skadade djuret ligger någonstans eller hur det ser ut när det går undan och så vidare, eller hinna se eventuella spårtecken som hunden markerar) men man vill att hunden ger ett självsäkert intryck och har intresse och vilja att fortsätta framåt. Det är ofta svårt att hitta ett idealtempo, men tänk på att träna hunden att anpassa sig till ditt tempo när ni rör er i skog och mark, detta kan ni träna både under spårning och till vardags när ni promenerar. Tänk även på att hålla hunden i god fysisk kondition så att den orkar genomföra spåret oavsett terräng.

Slutligen...

Var inte rädd för att träna mycket med hunden, men variera upplägget som spårets längd och terrängen så att hunden inte tröttnar. Lär dig läsa av hur just din hund arbetar, ge den tid att växa med uppgiften och ha inte för bråttom innan ni börjar satsa mot prov. Förvissa dig först om att hunden klarar det. Sedan kan allting ändå hända på ett prov och det kan hända saker ändå som fäller ert spårarbete, men det är bra att åtminstone veta att man gjort sitt bästa för att förbereda sig själv och hunden.

Provregler för viltspårprov

Viltspår – Kom igång med träningen

Våren har kommit till stora delar av vårt land och på många håll kan man börja spåra med sina hundar. Längst uppe i norr får vi dock vänta ett tag till. Många kanske funderar på att börja träna och spåra, kanske siktar man mot att börja med eftersök och kanske är det framtida provstarter som hägrar... Oavsett vilket är början densamma.

Här kommer lite information och tips om hur man kan börja träna viltspår. Jag utgår främst från mina erfarenheter från träning av mina egna hundar och observationer jag gjort av hundar jag bedömt på prov, det finns inga universal lösningar som fungerar på alla hundar så ibland måste man prova sig fram vad som passar just er och era hundar, men detta är en hjälp att komma igång.

Utrustning

Grundutrustningen för hunden är en spårlina, en lång lina som inte har något handtag i slutet som för träning bör vara 4 - 15 meter (för prov skall linan vara 5 - 10 meter men den kan vara något kortare eller något längre och ändå fungera utmärkt för träning). Det finns linor i många olika material och det är en smaksak vad som är bäst. Som nybörjare rekommenderar jag dock att satsa på en lina i ett runt syntetrep (material polyestersilke, nylon osv rundflätade till så kallade skotlinor). Dessa fastnar ofta inte jättemycket i terrängen, är lätta att få loss när de fastnar och är trevliga att hålla i, de är också lätta att hantera i alla väder och stelnar inte pga kyla. Syntetiska rep och band drar åt sig vatten och smuts men är lätta att tvätta i maskin och går bra att använda och hantera även om de är blöta, man får fortfarande grepp om linan även i blött tillstånd. Normalt sett förekommer dessa linor i 6 mm tjocka rep, vilket fungerar bra till de flesta. Har du en jättestark hund kan det vara behagligare för händerna att gå upp till ett grövre rep 8 - 10 mm. Andra material i spårlinor är syntetiska band, läder, bomullsband och -rep, gjutna plast/gummiblandningar och syntetiska band med invävd gummering. Generellt anser jag att man bör undvika gummerade linor med en oerfaren hund då min erfarenhet är att de gärna fastnar i terrängen och fastnar extremt hårt (gummi ger bra grepp även när linan lägger sig runt något). Syntetiska rep och band ger ofta fullgott grepp utan gummering.

Hunden skall också påföras ett halsband eller sele. Vilket man väljer är en smaksak, hundar av alla storlekar kan ha såväl halsband som sele. Ett spårhalsband är ett brett halsband (4 - 5 cm brett) som vanligtvis tillverkas i läder men det förekommer även andra material, på senare tid har syntetmaterialet biothane som är en plastbeklädd syntetväv som är lätt att hålla ren blivit populärt. Dessa halsband stör inte hundens arbete på något vis och jag föredrar att använda spårhalsband, det ger bra kontakt med hunden och ger i mitt tycke hunden utmärkta förutsättningar att arbeta bra i spåret. Ett exempel på hur ett spårhalsband i läder ser ut hittar du här.

Det vanligaste är dock att använda sele och dessa finns i en uppsjö olika modeller. Här gäller också att prova sig fram vad som funkar för just er. En rekommendation är att använda en bröstsele (som endast sitter kring hundens framparti). Dragselar modell nome kan användas och fungerar utmärkt på vissa individer men jag rekommenderar dem inte som förstahandsval för nybörjare, de är lätta för hunden att kliva ur och de är tillverkade för att ge hunden optimal utväxling på sin styrka varför en stark hund blir enormt stark i en sådan sele, den ger dock väldigt bra rörelsefrihet men det finns bröstselar på marknaden som också ger bra rörelsefrihet. Hundar som är enormt känsliga för ryck och stopp i linan (som reagerar negativt om linan fastnar lite i terrängen till exempel) kan dock fungera bättre i en dragsele än en annan sele eftersom rycket inte blir lika markant för hunden.

För spårläggning behöver du en viltdel från djuret du avser spåra, oftast en klöv med en bit underben (en så kallad skank) men det fungerar även bra med en tass från tassdjur eller en skinnbit oavsett djurart. Viltdelen knyts fast i ett snöre så att du kan dra den med dig i spåret. Du behöver också blod (det måste inte vara från den exakta djurarten som viltdelen kommer från, blod från nöt och svin finns att köpa i affären det kan besällas om det inte finns hemma). För att sprida ut blodet i spåret använder man smidigast en droppflaska, en tom urdiskad ketchupflaska, diskmedelsflaska eller liknande fungerar mycket bra i början. Häll blodet i flaskan och droppa ut lite blod vartannat steg. När hunden blir duktigare minskar man mängden blod i spåret, man kan då använda en vanlig pet flaska som man gör allt mindre hål i korken på. Spårläggarkäpp kan också användas eller en käpp med skumgummi dutt som doppas i en behållare med blod, för nybörjaren rekommenderar jag dock droppflaska då det är enkelt få tag i och användarvänligt.

Börja spårträningen

Innan man börjar lägga spår skall hunden få bekanta sig med viltdelar från avsett djur. Låt hunden nosa och leka i lugn och ro.

I början bör man lägga kortare spår utan vinklar eller med mjukt krökande vinklar. Lägg spåren i lite fuktig terräng och helst i skuggig terräng (inne i skogen och i myrkanter till exempel). Låt spåren ligga 1 - 2 timmar i början, då hinner doftgatan bli mer tydlig än i ett helt nylagt spår men den är väldigt färsk och lätt att följa. Presentera hunden för spårstarten, låt den lukta och undersöka. Vill hunden följa spåret helt självmant följer du med, vill hunden inte följa spåret så ge den lite tid och börja sedan gå tillsammans med den i spårets riktning. Det kan behövas lite uppmuntran och att man leder hunden i början några gånger, hunden måste få en chans att förstå vad man vill. Tvinga inte hunden genom att dra med den om den inte vill, så länge den är intresserad av spåret låt den undersöka doften i lugn och ro. Är hunden inte intresserad, rör med händerna i spåret och försök få den intresserad.

När hunden klarar dessa enkla spår utökar man successivt längd, liggtid och svårighet genom att lägga till 90 graders vinklar och blod uppehåll (del av spåret där viltdelen fortfarande släpas men man gör ett uppehåll i utplaceringen av blod).

Man kan också variera terrängen mer ju duktigare hunden blir. Övergångar mellan olika typer av miljöer är någonting man bör träna en hel del på. Till exempel att spåret går från skog och ut på en myr eller ett hygge och sedan in i skogen igen. På öppna ytor påverkas vittringen mer av väder och vind varför öppna ytor blir svårare spåra. Hårda underlag suger inte upp doftpartiklar på samma sätt som till exempel mossa, därför blir det svårare att spåra riktigt hårda ytor som sten eller asfalt.

Spårupptag

När hunden kommit igång och intresserar sig för spår är det dags för hunden att ta upp spåret själv. Bör med att gå med hunden vinkelrätt mot början på spåret. Hunden kommer nu korsa spåret. När hunden går över spåret visar den normalt sett ett intresse att ta upp och följa det. Ibland kan man behöva korsa över spåret några gånger för att hunden ska "koppla på".

Sedan när denna övning är befäst och fungerar börjar man med att söka av ett givet område där spårstarten finns. Led hunden antingen i allt större ringar i området eller gå i ett kryss i rutan, ni kommer nu snart hitta spåret.

Vanliga problem och förslag till möjliga lösningar

Det finns ingen universallösning på något som passar alla hundar och alla förare, men här kommer några förslag på sådant man kan prova. Vissa gånger hjälper en av lösningarna och andra gånger kan flera av dem användas tillsammans. Ofta handlar det om att öva mera på moment som inte fungerar, det är ingen direkt väg till att ta fram en bra spårhund utan det krävs mycket mängdträning i olika väder, olika längd på spår och liggtider.

Hunden är väldigt het (den drar och vill framåt i spåret), den kanske till och med flåsar, gnäller osv. Koppelträna hunden i andra situationer, lär in att gå lugnt i kopplet och lär in någon form av kommando att sänka farten. Använder du sele kan det vara en del i lösningen att byta till ett spårhalsband så att du får bättre kontakt med hunden, det kan nämligen vara så att hunden tar selen som ett tecken på att nu kan den dra och att den går lugnare och svarar bättre på dina signaler i ett halsband. Motionera hunden innan spårarbete så den är mera lugn och harmonisk. Öka svårighetsgraden på spåren genom att använda hårda underlag, mer öppen terräng och längre liggtider. Lägg spår med många vinklar så hunden måste sakta av farten för att inte förspringa sig (gå för långt i vinklarna).

Hunden vill inte gå framåt eller hunden går "för" sakta. Ge hunden mer möjlighet att bekanta sig med viltdel och blod i andra, avdramatiserade situationer. Sänk svårighetsgraden på spåret. Ofta kan detta bero på att hunden är osäker antingen på grund av att den inte riktigt har klart för sig vad dofterna är eller att det blir för svårt. Vissa hundar är överdrivet benägna att rota i spåret, gå väldigt sakta och snusa på i varenda blodfläck vilket leder till extremt långsam spårning, detta är inte osäkerhet utan hundens sätt att arbeta. Dessa hundar kan tända till lite om de får följa med bakom en annan hund och den andra hunden tar viltdelen, det är inte alltid en lösning men i vissa fall får de upp tempot lite för att ingen annan ska hinna före. I andra fall kan det hjälpa att träna upp hundens styrka och kondition så att den orkar röra sig fortare genom terrängen.

Hunden vill inte släppa viltdelen. Befäst ditt ledarskap, hunden skall lämna ifrån sig sitt "byte" till föraren. Däremot kanske den inte vill överlämna till någon annan, det viktiga är att den lämnar ifrån sig viltdelen till föraren och att föraren kan förmå hunden att släppa viltdelen även till andra.

Hunden vill inte ta viltdelen. Ge hunden mer möjlighet att bekanta sig med viltdel och blod i andra, avdramatiserade situationer. Den behöver inte ta tag i viltdelen, bara den markerar den så att föraren kan finna den.

Hunden tappar spåret vid slutet och hittar inte viltdelen. Förmodligen är hunden en utpräglad vindspårare som får svårt hitta vildelen om den ligger i högt gräs eller sly som hindrar vinden att bära vittring från den. Prova att lägga viltdelen mer öppet där vinden kommer åt den. I vissa fall kan hunden också förivra sig av att det blir mycket och stark doft kring spårslutet, prova att sätta hunden en stund och lugna den, prova sedan igen.

Hur ofta kan jag spåra med min hund? Detta beror på individen. Men skynda långsamt i början för att bibehålla hundens intresse, maximalt 1-2 gånger i veckan i början och öka antalet tränings tillfällen när du ser att hunden orkar med det. Känns hunden loj och ointresserad så kanske du tränar för ofta, prova ha lite längre tid mellan tillfällena så kanske hundens intresse vaknar igen!

Slagbjörnens kennel året 2020

Året 2020 har gått, ett på många sätt speciellt år som inte riktigt varit som andra och som kanske medfört saker som gör att det tar lång tid för allting att återgå till vad man kan kalla normalt. En global epidemi med corona virus har präglat det mesta detta året, mycket har stått still och det har även påverkat hundverksamheten så klart. Men jakten har vi kunnat utöva nästan på samma sätt som förut med en del undantag, men i skogen kan man finna en tillflykt där risken för smittspridning är mycket liten och andas ut och känna lugnet. Flera hundar från kenneln har trots allt kommit till start på viltspårprov, ett av få registrerade provformer som inte påverkades i alltför stor utsträckning av corona och tillhörande restriktioner.

Nu ligger hur som helst ett nytt år framför oss med nya utmaningar och nya möjligheter. Under vårvintern blir det lodjursjakt och sedan till hösten blir det en ny högsäsong för jakten med våra hundar. Men nu ska vi ta ett ögonblick och se tillbaka på det som varit.

När år 2020 såg sin första gryning hade jag små valpar här hemma, då var B-kullen endast några veckor och mamma Hilma tog hand om dem på bästa sätt. I början av februari flyttade två av de små valparna, Bunner och Bieljie, ut i världen till sina alldeles egna hem och familjer. Kullens enda hane Bunner "Pummi" bor i Finland och tiken Bieljie "Kara" bor i norra Norge. Kvar här hemma blev de tre tikarna Borga, Buvrie och Borka. Under våren hittade även Borka "Nita" ett eget hem i Norge och flyttade iväg.

Under våren tog jag farväl av min trogne följeslagare Vilde, som för övrigt är far både till A-kullen och B-kullen, en fantastisk hund som jag haft hos mig i många år och vars like jag förmodligen aldrig får träffa igen. Det var en rå, modig och hårdför jakthund som alltid gjorde sitt yttersta, som levde för att jaga oavsett förhållandena som han ställdes inför. Det finns inga ord att beskriva vad Vilde betydde för mig och det finns inga ord som gör honom rättvisa, men han var något alldeles unikt. Nu är hans vandring vid min sida slut och vi har gjort vår sista jakt tillsammans här på jorden, men minnet av honom lever kvar hos mig för alltid medan han jagar vidare på sälla jaktmarker där jaktlyckan alltid är god och där han än en gång har ungdomens styrka tillbaka. Hans ättlingar finns kvar här hos oss, det är nu deras tid att ta över facklan och fortsätta hans värv i skogarna.

Vilde, saknad och i ljust minne bevarad...

Sommaren 2020 startade jag min unga tik Sissi på spårprov och hon gjorde ett bra jobb och blev godkänd i anlagsklass och tog två raka 1:a pris i öppen klass. Men säg den glädje som varar, för Sissi började uppvisa epileptiska anfall och fick av denna anledning somna in under juli månad.

I juli startade Hilma och Aktse på viltspårprov, de båda saknade endast en 1:a vardera för championatet (Hilma tog sin första 1:a 2017 och den andra 2018, Aktse erhöll två 1:a pris 2019) och presterade bra i sommarvärmen och tog hem varsitt 1:a pris och därmed också sina respektive championat! Aktse blev också först att erhålla en championtitel bland kennelns uppfödningar.

Hilma

Aktse

Sommaren gick och så kom hösten. Med hösten kom jakten och vi jagade björn och älg med våra hundar, det kom många glädjande rapporter om både A-kullens och B-kullens framgångar både jaktligt och med spårträningen. Akka "Amber" jobbade på hårt som bandhund under älgjakten, Ámmarde "Roxy" gick både i band och som löshund medan Anje, Ato "Bamse" och Aktse kämpade på som löshundar. Borga och Bunner började sin respektive karriär som löshundar tidigt och började riktigt bra medan övriga tikar i B-kullen mjukstartade som bandhundar.

Ato "Bamse", blev Godkänd Eftersökshund i slutet av augusti med ett 2:a pris på viltspårprov och ett godkänt färskspårprov.

Akka "Amber" från A-kullen och Bieljie "Kara" från B-kullen deltog tillsammans med sina ägare i eftersökskurs och godkändes för offentliga eftersök. Akka "Amber" blev Godkänd Eftersökshund för jakt hösten 2019.

Akka "Amber"

Borka "Nita"

Bieljie "Kara"

I mitten på september blev B-kullen nio månader, det är åldern då hundarna tidigast får starta på viltspårprov. Borga blev viltspårchampion innan månaden var slut, i början på oktober hade hon fyra 1:a pris i öppen klass varav ett på viltspår med björn. Det var ganska tufft väder under september men hon kämpade på och visade väldigt goda spårkunskaper. Buvrie erhöll tre 2:a pris i öppen klass varav ett på viltspår med björn, hon gjorde bra ifrån sig och visade goda grundkunskaper men brast lite grann i det tuffa vädret som hon inte riktigt var mogen att ta sig an. Men hon lovar gott för framtiden, får Buvrie mogna lite kommer hon blir en riktigt bra spårhund det råder ingen tvekan om det.

Borka "Nita" blev Godkänd Eftersökshund med två olika förare. Hon erhöll ett 1:a pris och ett 2:a pris på viltspårprov och presterade två godkända färskspårprov.

Bieljie "Kara" blev Godkänd Eftersökshund med ett 1:a pris på viltspårprov och ett godkänt färskspårprov.

I slutet av oktober blev det dags för Buvrie att resa ut från hemmet och pröva lyckan på egen hand, hon flyttade till ett nytt hem i Norge, hon trivs bra där och förhoppningsvis blir hon en framgångsrik jakthund där.

Även Ámmarde "Roxy" i A-kullen gick viltspårprov och blev godkänd för eftersök på detta moment, hon fick dock inte möjlighet att göra färskspårprovet så hon får kämpa vidare i år med detta.

För att summera det hela har B-kullen gjort en riktigt stabil start som spårhundar, alla fyra tikarna har tagit pris i öppen klass på viltspårprov och två är godkända eftersökshundar, den ena både för jakt och offentliga eftersök. A-kullen har fortsatt leverera i skogen och ytterligare en är godkänd som eftersökshund och en är godkänd för offentliga eftersök. En hund i varje kull är viltspårchampion. Det är trevliga hundar med skarpa nosar och rejäl jaktlust så vi ser fram emot nästa säsong då de får fortsätta visa vad de går för.

Det har varit ett år med både glädjeämnen och sorger, men sådant är livet och i det avseendet har det varit ett år som andra. Detta året får vi hoppas på fler glädjande prestationer från våra duktiga hundar. Nu ligger snön vit och tjock här utanför Burträsk, vinterkylan har kommit och redan nu längtar vi efter en ny jaktsäsong.

Gott nytt år!

Viltspårsäsongen 2020

Landseer S VCH Kransbackens Fanny af Gopa med ägare Britta Lindgren, Umeå. Segrare av årets ordinarie prov som genomfördes i augusti, tillika flitiga deltagare på rörliga prov som även genomfört viltspårprov med rovdjursdelar!

Nu är snön här och viltspårsäsongen 2020 är över. Vintern 2019/2020 var väldigt mild, det töade och frös i omgångar men trots den milda vintern blev våren sen. I början på säsongen var det svårt att komma åt stora delar av mina marker för att gå spår, och det krävdes en del uppfinningsrikedom för att komma igång med viltspårsäsongen och även genomföra viltspårkursen på våren, men det ordnade sig det också med att använda mark i grannbyn Rotsjöns jaktområde till spårkursen på våren. Till slut tinade vägarna upp även till de bortre delarna av spårmarkerna så säsongen kunde dra igång på allvar.

Hela året 2020 har till stor präglats av den globala pandemin, COVID-19, som inneburit en hel del omställningar och inskränkningar i verksamheten. Trots allt kommer hälsan först så det är bara att ta det som det kommer, men bland annat blev det inte något av Övre Norrlands Taxklubbs ganska stora ordinarie viltspårprov i år eftersom de ställdes in på grund av SKK:s restriktioner för hundverksamheten under sommaren. Normalt sett dömer jag på ett av dessa prov vart år i augusti. Ett av mina ordinarie prov här i Forsliden som låg på försommaren drabbades också av restriktionerna och fick ställas in, men det var möjligt att genomföra det senare och det gjorde vi men med restriktioner för att begränsa risken för smitta så mycket som möjligt.

Trots restriktioner har det varit möjligt att under hela säsongen genomföra rörliga viltspårprov, eftersom man endast är domare och hundförare samt att det är möjligt att hålla trygga avstånd ute i skogen. Det har dock inte varit möjligt att ta emot hundägare som rest långt till provorten under större delen av säsongen. Intresset för viltspårprov har varit väldigt bra i år, kanske beroende på att andra verksamheter legat nere, och det har blivit väldigt många prov och även ett stort deltagande på kurserna i år.

Tack till alla som deltagit på prov och kurser, samt ett stort grattis till de fina resultat era hundar presterat!

Taxarna S VCH Parashies Isterband "Ester"  (2:a placering) och S VCH Sensible's Dream Girl "Flicka" (5:e placering) med matte Carina Pettersson, Bullmark.

Ordinarie viltspårprov 2020-08-16

SBaK NÖ Viltspårprov Forsliden, Burträsk - Ordinarie 2020-08-16

Årets ordinarie prov i Forsliden blev det största hittills sett till deltagarantalet, med 10 startande hundekipage. På årets prov fick jag hjälp av ytterligare en domare från Skellefteå, Gunhild Björne som är viltspåransvarig och även en väldigt aktiv domare inom SSRK Skellefteåsektionen. Vi tackar så mycket för engagemanget!

Ett stort tack får även riktas till Pia Jacobsson som för tredje året i rad sköter matlagningen! I år blev det en del huvudbry för att servera mat på ett säkert sätt ur smittskyddssynpunkt men det löste sig det också.

Provet genomfördes utan tillgång till inomhuslokal för att vara så säkert som möjligt och alla följde duktigt de rådande smittskyddsrekommendationerna. Eftersom det var många startande hundar blev det också en del väntan, men alla tog det med ro. Väldigt positiv stämning var det också under hela provdagen.

Det var många välmeriterade hundar som deltog och kämpade om titeln, och det var flera berömvärda prestationer under dagen. Många av spåren låg i tuff terräng med stenblock, hällar och kuperad terräng som satte hundar och förare på prov. Men som segrare stod till slut landseer S VCH Kransbackens Fanny af Gopa med matte Britta Lindgren, Umeå som genomförde ett föredömligt spårarbete trots färsk viltstörning av björn. Även en del andra ekipage hade störningar av vilt, två till hade troliga rovviltstörningar och en hade störning av fågel.

Lapska vallhunden Kläppylets Giivis Geassi med ägare tillika uppfödare Lotta Brännström, Kåge, placerade sig som 3:a med en 1:a på sitt spår.

Det blev väldigt goda resultat med totalt åtta pristagande hundar, sex stycken med 1:a pris varav ett med HP och två 2:a pris. För flera startande hundar och även för några förare var det första försöket på ordinarie prov, medan några startat på flertalet ordinarie prov och har rutin på det. Det är alltid roligt att se olika raser och rasgrupper representerade, vilket också skedde i år och ett stort urval raser kom till start.

Förhoppningsvis blir nästkommande år mer gynnsamt avseende möjligheter att hålla ordinarie prov, eftersom det erbjuder möjligheter för de som redan meriterat fram sin hund till champion att träna mot nya mål och få nya utmaningar för sig och sina hundar. Dessutom skapar det en gemenskap inom provformen som man annars inte får möjlighet till om man enbart startar på rörliga prov. Det är viktigt att framhålla att det tävlingsmomentet borde avdramatiseras och det viktigaste är ändå att utmana sig själv och sin hund som ekipage, och ordinarie prov skapar helt andra förutsättningar eftersom eventuell väntetid och blotta närvaron av andra ekipage skapar störningsmoment som inte förekommer på ett rörligt prov.

Ett väldigt lyckat prov blev det trots att coronaepidemin hängde över oss alla detta år, och det känns bra att det ändå gick att genomföra någonting som spred glädje i tillvaron. Det var egentligen inget problem att genomföra provet heller utifrån rådande förutsättningar, det krävdes dock en del eftertanke.

Whippeten Between the Lines Jonte "Dobby" och matte Malin Karlsson, Bureå, tog en 4:e placering också med ett 1:a pris på sitt prov.

Whippeten S VCH Age Quod Agis Clash of the Titans, ägd och uppfödd av Susanne Häggbom, Bjurholm, tog ett 1:a pris på sitt spår och erhöll en 6:e placering.

Staffordshire bullterriern S VCH Matheriz Harmonic Hurricane med ägare Magnus Pettersson, Skellefteå, gjorde ett mycket bra jobb men hade tyvärr otur med en intressant störning som var lite för frestande och det blev ett 2:a pris på spåret.

Eva Stuge, Örträsk, med sina långhåriga vorsteh tikar S VCH Wilma och S VCH Allas Vår Jaga (på provet förd av Anton Stuge). Wilma jobbade på till ett stabilt 2:a pris medan Allas Vår Jaga tyvärr inte gick till pris eftersom hon fick störning av fågel som hon inte kunde motstå att jaga istället...